Framme

Då har jag äntligen kommit fram till Mumbai! Jag har till och med hunnit orientera mig. När man landar i Indien så vet man direkt att man har kommit rätt, det är kaos precis överallt. Efter några dagar börjar man dock se att det finns en ordning i allt kaos. Det finns faktiskt ett kösystem vid tullen, även om det vid en första anblick ser ut som en stor mängd människor som försöker tränga sig fram och även om trafiken är helt galen så börjar man snart se att när någon tutar så behöver det inte vara något dåligt. Det kan vara en hälsning, eller det kan vara ett sätt att säga "jag släpper förbi dig". Eller så tutar man bara för att det är roligt.

Föraren som hämtade upp mig och två andra studenter, båda från tyskland, var jätterolig! Han berättade om alla vägbyggen, den nya flygplatsen och om alla andra projekt i Mumbai. När jag slutligen kom till studentboendet så var klockan nära fem på morgonen, lokal tid. Efter att ha försökt kommunicera med en säkerhetsvakt som var ytterst dålig på engelska så kom jag äntligen fram till rummet där jag skulle bo det kommande året. Rum 1106. Det är egentligen inget rum, utan snarare en lägenhet, vilken jag delar med tre andra tjejer, en från frankrike, Laetitia, en amerikanska, Marli, och en från danmark, Isabelle. När jag kom till rummet var det bara Laetitia som hade hunnit komma, hon låg och sov när jag kom in i lägenheten, så jag tog helt enkelt en snabb dusch, bytte om och gick och la mig jag med. Det vi vaknade av senare på dagen var att städerskan knackade på dörren för att hon ville komma in och städa! /Maria